Det dräktiga stoet

En normal dräktighet varar 330-340 dagar (11 mån +-1 mån) och börjar med att ägget befruktas i äggledaren och därefter delar sig upprepande gånger. Efter 5-6 dagar vandrar ägget ner i livmodern. De första 40 dagarna talar man om embryo, därefter när organ och kroppsdelar kan antydas benämner men det foster. Embryot får all sin näring från en gulesäck och är inte fastvuxet i livmodern utan vandrar fritt omkring fram till dag 15-17. Därefter drar livmodern ihop sig kraftigt för att hålla embryot mer på plats, vilket tydligt kan kännas vid undersökning av livmodern. Den dräktiga livmodern producerar mindre mängd prostaglandin vilket hindrar ny brunst. (Vissa ston kan ändå visa en svag brunst och ombetäckning kan skada embryot. Därför är det viktigt med en tidig dräktighetsundersökning.). Progesteron finns från början i gulesäcken och efter dag 40 bildas det även från sekundära gulkroppar i äggstockarna.

En fosterhinna, eller placenta som omger fostret utvecklas på 25:e dygnet. Runt dag 35 utvecklas en navelsträng och fosterblåsan fäster därefter på livmoderväggen så att ett näringsutbyte nu kan ske direkt via blodet mellan sto och foster.

Från dag 36 kan man på livmoderslemhinnan se endometrial cups, som är ett slags kraterformade körtelliknande bildningar. Dessa producerar det delvis dräktighetsbevarande hormonet eCG som finns i stoets blodbanor och urin i riklig mängd mellan ca 40:e och 100:e dygnet på dräktigheten. Dräktighetsundersökning med PregnaMare genom blodprov  baseras  på haltbestämning av eCG.

Från dag 40 finns alltså alla organ och kroppsdelar anlagda, från dag 90 kan man se hovarna, från dag 120 de yttre könsorganen.

Fostrets längd från nos till svans (större hästras)
Dag 30 ca 1 cm
Dag 60 ca 7 cm
Dag 120 ca 20 cm
Dag 180 ca 60 cm
Dag 240 ca 80 cm
Dag 300 ca 120 cm
Dag 330 ca 150 cm

Dräktighetsdiagnostik
Det finns flera olika metoder för dräktighetsundersökning, bland de vanligaste är ultraljudsundersökning, rektal palpation, blodprov och urinprov.

Ultraljudsdiagnostik
Det är idag den vanligaste metoden att diagnostisera dräktighet och kan användas redan från dag 14. Vanligast är undersökning från 17:e dygnet då embryoblåsan har en diameter på 2-3 cm och syns tydligt i ultraljudsutrustningen. Genom denna metod kan man följa och kontrollera fostrets utveckling samt på ett tidigt stadium upptäcka tvillingdräktighet (lättast att se dag 11-16). Detta är relativt vanligt, men oftast dör ett av embryona tidigt. Tvillingdräktighet innebär ofta stora problem med tidig fosterdöd, kastning eller svaga föl som följd.

En av de vanligaste orsakerna till feldiagnos vid ultraljud är de sk livmodercystorna som kan vara svåra att skilja från embryoblåser i början av dräktigheten.

Rektal palpation
Här känner veterinären på livmodern genom att föra in sin hand i ändtarmen. Detta kan tidigast ske 3-4 veckor efter en betäckning. Vid dräktighet blir livmodern sammandragen i stället för mjuk och slapp som den normalt är. En varfylld livmoder kan ibland förväxlas med en dräktig.

Blodprov
Det finns idag två olika hormonanalyser man kan ta genom blodprov. Det ena mäter halten av eCG (PMSG) och det andra är ett östronsulfattest.

eCG-testet PregnaMare är mycket säkert och kan utföras av lekmän. Det kan användas från dygn 40 -100.

Östronsulfattestet anses vara mycket säkert och används för att kontrollera dräktighet efter dag 100 (120) fram till 300:e dräktighetsdagen. Fördelen med detta test är att östronsulfat utsöndras direkt från fostret och ett positivt svar innebär alltid att fostret lever.

Tidig fosterdöd
Ungefär 10-15 % av de dräktiga stona förlorar sina foster under de första 150 dygnen. Det finns flera orsaker till tidig fosterdöd och ofta ser man inga tecken på vad som har hänt.

Några orsaker kan vara.
•Missbildningar hos fostret
•Tvillingdräktighet
•Livmoderinflammation (endometrit) är den vanligaste orsaken. Är stoet infekterat vid betäckningstillfället blir det ingen befruktning eller i lindrigare fall ett befruktat ägg som sedan dör pga infektionen. Har man ett sto som man vet är känsligt för infektioner bör man överväga insemination. Tecken på livmoderinflammation t ex flytningar, röda slemhinnor eller onormala brunster bör alltid följas upp av en veterinär innan stoet lämnas för betäckning.
•Stress pga krävande transporter, miljöbyten, tvära foderbyten, våld mm
•Betäckning eller insemination i fölbrunsten ger en förhöjd risk för fosterdöd.
•Ombetäckning av dräktigt sto. Vissa ston kan visa brunstsymtom för hingsten trots att de är dräktiga!
•Undernäring

Kastning (abort)
Förlorar stoet sitt foster efter dag 150, vilket sker hos ca 2-5% av stona, brukar man tala om abort eller kastning. Många gånger ser man inga symtom före aborten, men ibland kan man se tecken som påminner om dem vid normal fölning. Stoet kan utveckla juvret, bilda vaxproppar och börja producera mjölk. Kontakta alltid veterinär om du misstänker abort.

Orskerna till abort delas in i två huvudgrupper; abort till följd av infektion och abort av icke infektiös orsak.

Abort genom infektion

Herpesvirus EHV infektion (abortvirus eller rhinopneumonitis)
Herpesvirus-1, (EHV-1) är den mest fruktade sortens herpes och ger upphov till olika symtom hos hästen. Symtom orsakade av EHV-1 kan vara fertilitetsstörningar hos dräktiga ston, luftvägsinfektioner samt neurologiska störningar. EHV-1 kallas också abortvirus eftersom högdräktiga ston kan kasta sina foster vid infektion under senare delen av dräktigheten.

Smittspridning
Herpesvirus sprids framförallt via luften. En infekterad häst kan hosta ut miljoner viruspartiklar som lätt sprids till andra hästar. Det är med andra ord mycket smittsamt.

Luftvägssymtom
Luftvägssymtomen kan vara svåra att upptäcka, men hög feber och hosta kan förekomma hos drabbade hästar. Efter genomgången infektion blir hästen bärare av virus. Virus ligger då vilande i kroppen och smittar inte. Olika omständigheter som stress, längre transporter, foderbyte, vissa läkemedel, annan infektion eller sjukdom kan göra att viruset aktiveras. Hästen insjuknar och smittan kan föras vidare till andra hästar.

Abort
Om det dräktiga stoet smittas av EHV-1 i början av dräktigheten kan hon drabbas av milda luftvägssymtom. Virus ligger sedan vilande i stoets kropp. Under de fyra sista dräktighetsmånaderna är risken sedan stor att virus aktiveras. Då infekteras fostret och får så svåra skador i de inre organen att det dör och stoet kastar. Vissa föl kan födas fullgångna men mycket svaga och dör oftast efter några dagar. Stoet visar själv sällan några sjukdomssymtom när virus reaktiveras och fostret infekteras.

Förebyggande åtgärder
•vaccinera med lämpligt vaccin enligt veterinärens schema (ger dock ej 100% skydd).
•Karantän för nya hästar under 3 veckor med daglig temperaturkontroll.
•Undvika hästar som är ute på tävlingar mm där smittrisken kan vara stor.
•Skilj avvanda föl och avelsston åt.
•Undvik stress, t ex tvära foderbyten och långa transporter.

Åtgärder vid utbrott
•Det döda fostret samt efterbörden bör placeras i täta emballage och skickas till veterinärlaboratorium för undersökning. (Det är en god vana att alltid lägga efterbörden i en plastsäck genast efter fölningen och att man använder flera olika fölboxar) Angripna fosterhinnor är kraftigt smittförande.
•Rengör boxen mekaniskt och desinfektera.
•Stoet bör isoleras och inte ha kontakt med något annat dräktigt sto. Skötare bör bära speciella skyddskläder och skor och vara mycket noga med hygienen.
•Stopp för in- och utförsel av alla hästar på gården under minst 4 veckors tid.
•Tänk på att tillsynes friska djur kan vara smittbärare!
•Risken för smittspridning anses liten om stoet betäcks på andra brunsten efter kastning. (Första brunstens flytningar kan innehålla virus.)
•Immuniteten är kortvarig ca 4-6 månader. Trots detta aborterar samma sto sällan mer än en gång av viruset.

Virusarterit (EVA)
EVA står för Equine Virus Arteritis och betyder virussjukdom som angriper kroppens små blodkärl.

Smittspridning
Smittspridningen sker huvudsakligen på två sätt; virusbärande hingstar sprider smittan via sperman eller via luften precis som virusabort (EHV-1). Inkubationstiden varierar mellan 3-14 dagar. Ston och valacker tycks inte kunna bli bärare av viruset längre än under själva infektionsfasen som varar i 2-3 veckor. Hingstar kan bära viruset under lång tid och är ibland kroniska smittbärare.

Symtom
I många fall är symtomen svåra att upptäcka, Ibland börjar sjukdomen med hög feber följt av näsflöde, tårflöde, svullna och röda slemhinnor i ögonen, svullnader under buken och i benen, nedsatt allmäntillstånd, dålig aptit och/eller stel gång. Hästarna brukar tillfriskna utan behandling efter 2-3 veckor. Aborter förekommer i anslutning till genomgången sjukdom och oftast under dräktighetens andra hälft. Om stoet aborterar gör hon det 12-30 dagar från smittotillfället. Stoet har då sällan symptom på allmäninfektion.

Åtgärder
Det finns ingen behandling mot infektionen, låt hästen vila i ett par veckor och isolera den från andra hästar för att minska smittspridning. Vaccin finns inte i Sverige idag. Det viktigaste är att försöka skydda hingstar och dräktiga ston från att träffa eventuella smittbärare.

Bakterier
De bakterier som associeras med abort är desamma som dem som återfinns i en tom livmoder och som kan ge upphov till infertlilitet, men som också kan förekomma hos nyfödda föl och orsaka sjukdom och dödsfall. Det handlar om t ex streptokocker, E-koli, klebsiella, pseudomonas och stafylokocker. Infektionen kommer oftast till den dräktiga livmodern från slidan via en defekt livmodermun, eventuellt kombinerat med luftinsugning. Bakterierna kan infektera placentan (fosterhinnan) och/eller fostrets kropp och därmed orsaka abort. Ibland kan aborten föregås av en för tidig juverutveckling.

Svamp (mykotisk abort)
Abort kan i sällsynta fall orskas av en svampinfektion som angriper placentans yta och därmed minskar näringstillförseln till fostret. Svamp ger ofta en mer kronisk infektion vilket medför sena aborter i 8-11:e månaden. Stoet kan ha mjölk i dagar eller veckor innan aborten. Ibland ses en tjock, brun, klibbig flytning från vulva. Aborten kan också följas av variga flytningar. Infektionen kommer via livmoderhalsen.

Abort av icke-infektiösa orsaker

Tvillingar
Stoet har stora problem med att ge näring åt två föl i livmodern. Många tvillingar dör vanligtvis före dag 40. Vanligen aborteras båda fostren, men ibland bara det ena. Om tvillingdräktigheten fortskrider aborterar ofta stoet i 6-9:e månaden. Ett litet antal kan gå tiden ut men avkomman är då mindre än normalt och en eller båda kan vara dödfödda eller dö inom ett par dagar. Orsaken till att hästar har svårt att bära tvillingar beror på att placentan (fosterhinnan) normalt täcker hela ytan i livmodern. Vid två foster blir kontaktytan där närings- och syretillförseln sker kraftigt begränsad vilket medför otillfredsställande tillväxt hos en eller båda tvillingarna.

Tvillingar är vanligast hos ston som är 6-10 år och risken ökar om det är första dräktigheten. Vissa raser är också mer utsatta t ex fullblod. Hingstar med god spermiekvalitet riskerar också att ge fler tvillingar. (Tvillingar är alltså vanligare efter vissa hingstar)

Tvillingdräktighet inträffar i ca 5% av alla dräktigheter och är den vanligaste icke-infektiösa orsaken till abort.

Degenerativ Endometrit (Kronisk livmoderinflammation med ärrvävnad)
Detta kan förekomma hos äldre ston som haft flera inflammationer i livmodern som kan gett upphov till ärrbildning. Skadorna medför en försämrad närings- och syreöverföring till fosterhinnan och kan orsaka abort. Ofta har dessa ston svårigheter att bli dräktiga.

Navelsträngen
När fostret rör sig i livmodern kan navelsträngen trassla in sig. Blir omvridningarna tillräckligt många kan blodkärlen få svårt att förse fostret med näring och syre och fostret dör.

Stress
Det spekuleras i att förändringar i stoets miljö kan påverka fostret och leda till abort. T ex stark smärta, extrema väderförhållanden, rädsla, utmattning och långa transporter.

Hur tar jag bäst hand om mitt dräktiga sto?
När du tar hem ditt sto från stationen är hon antingen nyseminerad/nybetäckt eller konstaterat dräktig med ultraljudsundersökning på 16:e dygnet. Stoets dräktighet bör sedan kontrolleras igen kring 28-30 dagars dräktighet. Många hingstägare kräver också en undersökning vid 90 dagar då en 90-dagarsavgift utgår.

Då stoet blir tyngre av sin dräktighet är det viktigt att vara noggrann med hovvård för att undvika överbelastning av leder och ligament.

Rådgör med din veterinär och skicka iväg träckprov för att undersöka förekomsten av inälvsparasiter hos ditt dräktiga sto. Avmaska sedan utifrån det resultat du får i provsvaren.

Smitta och vaccinering
Ston, föl och unghästar är känsliga för smitta och vissa smittor kan orsaka kastningar hos dräktiga ston och luftvägsproblem hos föl och unghästar.

Idealmiljön för det dräktiga stoet och föl är en miljö som är isolerad från hästar som reser mycket på träning och tävling. Dessa hästar kan föra med sig smitta till stallet som i värsta fall kan leda till abort eller kastning hos det dräktiga stoet. Rådgör med din veterinär om lämpligt vaccinationsprogram för ditt sto och föl. Det finns inget 100%-igt vaccin mot virusabort, men för att få ett acceptabelt skydd kan man vaccinera upprepade gånger under dräktigheten, vanligen i 5:e, 7:e och 9.e dräktighetsmånaden.

Stelkramp är en mycket plågsam sjukdom som kräver dyrbar behandling och har mycket hög dödlighet. Glöm därför inte att stelkrampsvaccinera ditt sto innan fölning, då får fölet ett visst skydd. Det har dock framkommit i senare studier att vaccinera ett dräktigt sto under de tre sista månaderna av dräktigheten kan medföra en ökad risk för kastning.

I övrigt gäller det att följa det vaccinationsprogram mot hästinfluensa och stelkramp som din veterinär och vaccinproducenterna rekommenderar.

Hur utfodrar man sitt dräktiga sto?
Det viktigaste är alltid att stoet har tillgång till grovfoder av bra kvalitet samt mineraler. Ge aldrig dåligt hö till ett dräktigt sto, det kan orsaka abort och luftvägsproblem. Under lågdräktigheten (1-8:e månaden) är fostertillväxten så låg att stoet inte behöver någon extra utfodring. Det är dock viktigt att stoet är i gott hull under denna period. Skriv gärna ner hennes normalvikt nu så att du sedan har något att utgå ifrån när foderstater för kommande perioder skall upprättas.

Under de fyra sista dräktighetsmånaderna sker den största tillväxten (2/3) av fostret, så därför är näringsbehovet något större denna period. Stoets egen vikt ökar 10-15% vilket innebär ½-1 kg ökning per dag för ett sto som väger 500 kg. Om foderstaten under denna period är obalanserad avseende energi, protein och mineraler (särskilt kalcium och fosfor) finns det risk för att fölet föds underutvecklat. Stoets mjölkproduktion minskar och det kan vara svårare att få stoet dräktigt igen. Grovfodret måste hålla hög kvalitet (lämpliga värden 8MJ och 65 g smältbart råprotein per kg). Det finns även många specialfoder framtagna för dräktiga ston, t ex Kraft Groov, som man kan ge från månad 7-8 för att sedan successivt öka givan fram till fölning samt efter fölning under digivning. Men någon standardlösning finns inte, utan det viktigaste är att du själv följer ditt sto och ser på henne att hon mår bra.

Foster- och fölförsäkring
Mycket kan hända under dräktigheten och fölningen. Det går att teckna en speciell foster- och fölförsäkring hos många djurförsäkringsbolag från dag 45 (Agria) eller 90 (Folksam) till dag 300. När fölet är fött ska du försäkra det separat.